Jag trodde alltid att jag var kattmänniska vi hade många katter när jag var liten. Gamle svarten var en gammal herre med bestämt humör som ofta sov på farfars mage när han sov middag på sofflocket men gamle svarten avslutade sina dagar en kall december kväll på värmepannan när mamma och pappa var i Visby och julhandlade och moster Gerd passade Anna och mig och vi lagade julgodis för fulla muggar. Sotis var min första svarta helt egna honkatt snäll och vacker medan lillsyrran hade bondrandiga Stumpan som fick hänga med på alla hennes upptåg. Tomas var oxå en älskad katt son till Sotis, snäll som få klädd i en obestämd grårandig färg och vit på bröstet kommer inte ihåg vad som hände med honom men han var med oss i många år. Så fanns det en randig hane som hette Trisse älskade mat åt allt han kom åt över allt rund som en tunna och glad i människor han blev tyvärr överkörd av en lastbil som han drstigt liftade med på egen hand.Så hade vi en annan kull med Sotis ungar farmors vackra Josefin och min Linus båda svarta med vita fina teckningar men min Linus den lyckade pappas morbror Edvin skjuta av misstag, åh så arg och ledsen jag var då minns jag. Vi hade oxå några trefärgade katter ett tag.Emil var oxå en snäll katt vit med bondrandiga partier en av Annas katter tror jag. När jag gick på gymnasiet kom jag hem med gula Rasmus så liten och söt men växte till en STOR katt som blev husets härskare i många år, en bestämd vilja och lite folkilsk som alla gula katter enligt min åsikt har en liten släng av. Den rackaren bet mig i vaden en gång när jag tog hans plats vid matbordet. Efter jag och syrran flyttade ut blev han riktigt bortskämd och levde livets glada dagar men gamle Rasmus dog en vintern i en ålder av 16 år om jag inte minns helt fel men efter en del sjukdom och då var det sorg hemma på Ollajvs med begravning och nu är det blommor på graven.Nu bor bara Mattis och Micke hemma hos mamma och pappa en av de ligger sovande på bilden två stora vackra grårandiga varelser som jag inte litar helt på, Rasmus bild talar väl för sig själv.
Så efter alla dessa katter och säkert fler där till som jag inte minns och inte tal om alla dessa kaniner, fåglar marsvin och andra djur jag haft trodde jag aldrig att jag skulle bli just hundmänniska.
Men nu är jag inne på min andra hund och jag är helt såld på terrier första var Harry en totalt hopplös Foxterrier som vi gjorde det mesta fel i uppfostran på men älskade stort jag tror jag nästan grät i en vecka när jag insåg att det var tvunget att välja honom eller sonen båda gick inte att ha och det valet var ju självklart.
Nu har vi Doffen en blandnings terrier mestadels jack russell, snäll och söt en riktigt kosebamse och som ni kan se nedan kom han till mig i går med ett rött hjärta i munnen han gav mig ( i och för sig till lek men mitt hjärta smälte och lek blev det). Denna är inte heller helt felfri skäller en del när vi får besök men annars en knall hund som vi hoppas ha glädje av i 10 år till kanske mer om vi har riktigt tur. Vår bortskämda ögonsten!
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar